Jag tror att jag bor i Sveriges finaste, bästaste och snyggaste landskap - Skåne!
(eller Danmark för dem som väljer att kalla det så).
Trots att det ösregnat den största delen av dagen så är det vackert här.
När jag skulle till en kompis ikväll drog jag på mig mammas fina gröna stövlar och med ett blommigt paraply i handen traskade jag iväg. Jag klev i varenda vattenpuss (härligt ord) precis som man gjorde när man var en liten tösabit. Jag tror inte att man kan bli för stor för stövlar och vattenpölar för det är ju så gott att plaska och skvätta!
Det ska tydligen bli ett rejält regnoväder här, precis som det var för några veckor sedan. Mysigt tycker jag...förutom att det sinkar mitt arbete på kyrkogården då.
Nåt helt annat: varför sitter folk så långt bak i kyrkan? På teater och konserter vill ju alla sitta längst fram. Jag förstår inte riktigt hur man tänker. Man vill ju se precis lika mkt vad som händer i kyrkan när man nu väljer att gå dit. Varför då sätta sig långt bak? Jag tycker det är bakvänt!
Må gott och le! /M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är väl för att det inte är teater eller föreställning. Njae.. de är gamla och invanda och vill alltid ha sin plats. Men jag vet en gång. Bengt Pleijel (fd kaplan på Åh Stiftsgård) hade en gång satt upp lappar på de bakersta bänkarna: "Reserverat för dem som inte kommer" Det gick hem.. folk satte sig längre fram. Kanske värt att prova?
Hahaha! Ja! Vilken bra idé! Det ska jag framföra till vik.kh. :) Plus att Åh stiftsgård är ett underbart ställe.
Skicka en kommentar