tisdag 29 april 2008

Ibland...

har man ögonblick när man känner igen kvinnans röst från reklamen.
Aha, det var ju hon som spelade någon advokat i "Nya tider" i typ 5 avsnitt för en miljon år sedan.
Varför, varför känner jag igen hennes röst?
Man tycker jag borde lagra andra saker i hjärnan. Men icke.

C

Tiden går fort

Autisten har lämnat artisten.
Tiden går fortare än man tror.
Det har den gjort och det kommer den fortsätta att göra.
Att åka ifrån Östersund till Lund är som att åka långt fram i tiden. För här i Lund är det gröna gräsmattor, blommande magnolier, kvittrande fåglar, gröna björkar och färdigsopade trottoarer.
I Östersund ligger gruset kvar på trottoarerna, gräsmattorna är halvsunkiga, det enda som blommar är tussilago och träden har inte börjat slå ut.
Men Östersund har i alla fall sin artist!
Autisten har lämnat artisten, men de träffas snart igen.


M

måndag 28 april 2008

Sol och vårigt



Är det någon som vet varför det heter att "sol-och våra" någon? Är det så för att om det är soligt och vårigt så läggs en slöja över allt, så att en lismande charmör kan ta dina pengar (som du skulle använt för att köpa din insatslägenhet på Kanarieöarna) och då kan damer 50+ inte se klart, ty allt det soliga och våriga har lagt en disig slöja över deras förnuft? Bara en teori. Kanske borde googla detta.

Idag har jag fått en massa solsol. Har suttit i Stadsparken hela eftermiddagen.
Kanske inte fått så mycket pluggat (det vill säga ingenting) men däremot har jag fått fågelskit på min vårkappa. Alltid något.
Plus att jag fått massa sol i ögonen och i ansiktet. Och det märks på näsan...!
Det är som pappa Rudolf säger; "Sol i sinne, brun inne". Eller ja.

Har även sett på svensk dramaserie vid namn "sthlm". Det var dagens munterpiller. Kan inte säga om jag tyckte den var bra eller dålig, den var mest deprimerande och lätt ångestskapande. Iallafall för mig och mina korridorare som satt och glanade på den. Men det var fina Stockholmsvyer.

Nu är det sovdags.

C

onsdag 23 april 2008

lovelovelovelove

Idag för 9 år sedan föddes han.
Så himla häftigt.

Vi åkte till BB dagen efter för vi kunde inte hålla oss. Han hade på sig en vit body med en brun björn på, och var den sötaste. Och ja, jag är partisk här.

Vi hade en favoritlåt som han och jag lyssnade på när han var lite trött. Då dansade jag med honom till denna och så somnade han ganska snart. Det var på den tiden då vi hade LP-spelaren framme i vardagsrummet...

Vår fining.
Grattis, grattis på födelsedagen! Idag hissar vi Jolly Roger opp
i sjörövarmastens allra högsta topp.
Pussar och kramar från din egnaste faster C

Östersund

Middagssolning vid Storsjöns strand
Handling på Hemköp
Spelning på Oddset
Tia-lottsskrapning
Bullbakning mitt i natten
Promenad under stjärnorna
Tävling nerför trappan, till nästa björk, till stolpen...till dörren
Biltur runt Frösön
Födelsedagskalas 
Massa mys

Östersund är som Lund, och här är jag och har det mer än bra! //M

söndag 13 april 2008

liten Engla

I "Lotta på Bråkmakargatans"-värld kan mamma lämna Lotta ensam i huset, när hon ska gå till affären och handla.
I "Lotta på Bråkmakargatans"-värld kan Lotta obehindrat prata med sophämtaren herr Fransson som i Pierre Lindkvists gestaltning är en trygg herre.
Lotta kan gå ensam (fast med Bamsen förstås) till till bensinmacken för att köpa tidningen till tant Berg.
Det värsta som händer Lotta när hon cyklar är att hon gör en praktvurpa med tant Bergs cykel.

Det värsta hände Engla när hon cyklade hem.

Det är så att man bara vill gråta när man tänker på det. Och på Englas familj. Hennes mamma.
Jag kan inte, jag vill inte ens föreställa mig hennes privata helvete som hon måste gå igenom.
Så fruktansvärt hemskt och så fruktansvärt onödigt.

Vad ska man säga?
Stjärnsund låter ju på beskrivningen som en tämligen idyllisk plats. Men ordspråket säger ju även sitt.
Men var kan barnen cykla då? Om de inte ens kan göra det på landet i Dalarna?
För det är klart att alla kids ska kunna cykla hem! Det ska alla kunna göra, utan att löpa risk för att råka ut för hemskheter.

Jag önskar att alla kids skulle ha det så som Lotta har det i sin värld. Hon har det tryggt, är cool och kan faktiskt gå över gatan själv och hejja på sotaren.
Minimistandarden borde väl iallafall kunna vara att man kan cykla de hundra metrarna hem.

Tankar till Englas familj.

C

tisdag 8 april 2008