Det artar sig

Jag är inte bara teologistuderande, jag är också serveringsbiträde!

Hundratjugotre begravningsgäster och tre serveringspersonal. Cateringfirman kom i tid och jag och tjejerna korkade upp de trettio vinflaskorna. Sen satte vi igång och arbetade på riktigt. Och det gick riktigt bra.

Det är märkligt med sorg. I samma stund som människor är ledsna och fäller tårar till höger och vänster, så finns skrattet alltid så nära. Efter alla tal och sånger som framförts till minne av den döde kändes det som om jag känt honom. I talen sades mycket gott om den här personen som gjorde att smilgroparna lockades fram. Jag tycker fortfarande det är märkligt med sorg. Jag undrar om jag inte tycker att sorg är något vackert...jag är iaf fascinerad över tillståndet. Alla har ju upplevt det, mer eller mindre.

Ja, men iaf så har jag nu blivit anställd som serveringsbiträde, som det så "fint" heter på anställningsbeviset, till sista juni. Så nu kan jag skriva till ytterligare en sak på vad jag ÄR. Tänk vad mycket vi människor egentligen är..med eller utan olika jobb så ÄR vi någon.

Det blev lite tilltugg och vin över efter minnesstunden så det fick vi med oss hem att gotta på. Cajsa kom hit och hjälpte mig smutta på vinet och brieosten med kanel och fikonmarmelad.

Detta har varit en bra dag. Tack. //M