Om jag har fastnat i mig själv så ringer jag ett direktnummer till Göteborg och hamnar hos Helena. Det direktnumret borde alla ha och man hamnar aldrig i nån växel. Ikväll ringde jag numret utan att ha snurrat in mig i mina tankar och det är precis lika kul att prata med tösen som tyvärr bor 30 mil bort. Men med telefoni så klarar vi oss båda två!
Och bland det bästa är nog att jag länge haft en längtan efter att åka långt och länge med tåg. Så, så fort våra tentor är gjorda ska jag sätta mig på det bästaste tåget upp till Gbg och hälsa på.
Tills dess stannar jag här hos vännerna som är precis lika bra!
Ikväll ringde telefonen utan att jag bestämt telefon-dejt med någon. Det var Björn som överraskade. Det är extra spännande när det ringer på hemtelefonen och man inte vet vem det är, på mobilen ser man ju ändå vem som ringer. Nej, länge leve hemtelefonen och personer som bara ringer och överraskar med en bio eller två, som Björn gjorde ikväll. Tack!
Kvällen har förflutit bra och det hoppas jag att den fortsätter att göra, även om jag måste tillbringa den med ett engelskt kapitel om monaster i öknen. Men med lite Regina Spektor och Coldplay ordnar sig det mesta.
Keep smiling! //M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar