Dagmar och jag

"Ge mig kraft, ge mig mod,

ge mig tusen änglars tålamod!"

//M

Ps 795

Bönevecka - för kyrkans enhet, så kallas den kommande veckan som ikväll inleddes med en andakt. En tjej från Kyrkans Unga sjöng mellan bönerna, hennes röst tillsammans med sångtexterna berörde mitt hjärta så det var svårt att hålla tårarna borta. Här är en av mina favoritpsalmer som hon sjöng:

Ps 795

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination,
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod, ger mig kraft,
ger mig inspiration till att möta åren som jag nu har framför mig.

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för,
ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand
som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för,
ska jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för,
ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand
som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för,
ska jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.

Text och musik: I. Johansson

Kyrkan vill nå enhet, det är fint. Jag undrar bara - hur?
Ekumenik, ett svårt ord som ungefär betyder "i samma hus", att alla (kyrkor, samfund) ska få plats under samma tak. Jag tänker gemenskap och hjälpsamhet när jag tänker på ekumenik. Och kyrkan som vill nå enhet...ekumenik och enhet...att alla kyrkor ska enas under ett tak. Vad menas med tak? Tänk om det inte är ETT tak utan ett STORT tak...som kallas himlen, som vi ska enas under. Om det är så att taket är himlen, så har vi fortfarande ett stort arbete framför oss. Ett arbete med gemenskap mellan kyrkorna. Det är svårt, men jag tror att det går!
"Vill man, så kan man" och jag tänker hjälpa till!

"Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för, ska jag aldrig släppa taget"! /M

Tentaplugg hos M

Halva förra veckan och hela helgen har det varit tentaplugg hos M.
Igår insåg vi att det trots allt pluggande inte kommer gå så bra på NT-tentan.
Vi ändrade vårt "vi kommer inte att hinna" till "vi är ute i god tid med pluggandet till omtentan".
Sen utbrister C:

-Vet ni vad det bästa är med en omtenta?
Jo, att man har rätt till tröstshopping!

Det är roligt att plugga tillsammans!